VAD ÄR SKAPANDE SKOLA?
Under 2008 inledde regeringen Skapande skola i syfte att stärka arbetet med kultur i skolan. Satsningen avser såväl offentliga som fristående skolor, för årskurserna 1-9.

Genom en ökad samverkan med kulturlivet är målet med Skapande skola att på lång sikt integrera kulturella och konstnärliga uttryck i skolans arbete.

Ansökan görs online på Kulturrådets webbplats. Det är endast skolans huvudman, det vill säga kommuner eller kommundelsnämnder med huvudmannaansvar, som kan söka stödet. Är du lärare, eller kulturombud på skolan, hör dig för med er rektor vad som gäller för just er skola.

Ansökan ska innehålla beskrivning av planerade insatser, målgrupp, budget samt en handlingplan för arbetet. Läs mer om Skapande skola – stödet, ansökan och riktlinjer på Kulturrådets hemsida; www. kulturradet.se.

VILL DU ARBETA MED FILM OCH SKAPANDE SKOLA?
Vill du få inspiration och förslag på hur man kan arbeta med film inom ramen för Skapande skola?

Det finns flera professionella rådgivare och aktörer som kan hjälpa dig med detta. Du kan exempelvis vända dig till ditt regionala resurscentrum för film, till kommunens kultursamordnare eller till en kulturaktör i just din region.

FilmCentrum Riks erbjuder rikstäckande filmpaket för Skapande skola med olika tematiska ingångar anpassade för olika årskurser. Läs mer om dem här.

På Biograf Draken visas film för barn i alla åldrar under denna helg och det finns möjligheter att delta i prova-på-aktiviteter som tex green screen, regi och animation. ”Isdraken” av Martin Högsdahl blir premiärfilm! Filmen är baserad på den Augustvinnande ungdomsromanen av Mikael Engström och handlar om den 11-åriga Mika. Ett storslaget äventyr som utspelar sig i ett vintrigt Norrland.

Tips! Filmpedagogerna håller ett seminarium om Astrid Lindgrens betydelse för barnfilmen – sönd. 22/1 kl 14.45 i Drakens foajé.

Läs mer om festivalen

Gryning över Mordor

Fredrik Holmberg från Filmpedagogerna har skrivit en fin sammanfattning i tre delar på Filmpedagogernas nya blogg. Läs, inspireras och välkommen till Åre 2012!

Del 1
Del 2 
Del 3 

”Det var jätteroligt. Men lite läskigt. Först blev det mörkt. Sen blev det bio.”

Under tisdagen hölls ett heldagsseminarium på Filmhuset i Stockholm om små barn och rörliga bilder . Dagen hade ett nordiskt perspektiv med föreläsare från Danmark, Finland och Sverige som fokuserade på erfarenheter och forskning kring förskolebarns inlärning med och av rörliga bilder.

Line Arlien-Söborg från Danska Filminstitutet föreläser utifrån korta animerade filmer, producerade med små barn(3-5 år) som målgrupp. Hon visar exempel som Pipungarna och Drengen i kufferten. Små barn förstår film i fragment. Det gör att det är lättare att nå dem med de mindre komplicerade berättelserna. Även Ulla Sundberg, språkforskare på Stockholms universitet, är inne på samma spår. Hon menar att små barn är mer kontextberoende än äldre och vuxna. Det vill säga att det som finns runt om, allt som ger olika slag av sinnesintryck, samspelar med den direkta informationen och ökar möjligheterna till meningsfull förståelse. Hjärnan bryr sig inte om varifrån intrycken kommer men samlar ihop dem åt barnet och samspelar för att ge innehåll till språket. Nya ord och begrepp är ingen additionsprocess utan snarare en organisationsprocess.

Hur skapar man en då situation där en process kan komma igång som ger utbyte och är meningsfull för barnen? Hur får man igång barnens meningsskapande kontextbyggande?

Nils Thomas Andersson från FilmCentrum berättar om ett samarbete med biblioteken där visningar av film för små barn, med hjälp av Popcornsdoft och biljetter, ger känslan av att ”det är precis som på bio”.

Utifrån Filmen Astons stenar gestaltar varje barn sedan hur just deras sten vill bo.

Innan visningen visste många av barnen mycket väl vad höst och vår var men begreppet årstider saknade de förståelse för. Efter att ha sett filmen kunde de formulera känslan och smaken av olika årstider. Det här är ett tydligt exempel på hur film skapar möjligeter för reflekterande samtal och social aktivitet utifrån en delad upplevelse. Helt enkelt språkutveckling i samspel med andra.

Kaarina Nikunen, Universitetet i Tammerfors, föreläser om ”vardagsnivån på barnens medieanvändning”. Hon har forskat om hur barn är aktiva i sin relation till medier och hänvisar till det som Matt Hills kallar Affective play. Det innebär att barn plockar ur figurer ur filmer och andra berättelser och involverar dem i sina lekar IRL. Se dockteatern ovan med inspireration från Harry Potter.

Enligt Maria Taube, intendent och konstpedagog på Moderna museet, är barn ofta bättre än vuxna på att ta till sig konstvideo. Detta kan bero på deras förhållandevis stora erfarenhet av att se på film. Hon visar tre filmer som varit några av de mest uppskattade bland barn hon mött under sina visningar på museet. Hon upplever att barn, till skillnad från vuxna, inte är rädda för tystnad. Något som kan vara viktigt att påminna sig om i rollen som pedagog. Det kan vara bra att våga vara tyst ibland!

Malena Janson, filmvetare på Filmvetenskapliga institutionen i Stockholm, lyfter fram tre viktiga begrepp och problematiserar vad dessa egentligen står för. De tre är barnperspektiv, barns delaktighet och begreppet kvalitet. Är barnperspektiv när man låter barnen vara med, när man låter dem komma till tals eller när man låter dem spela huvudrollen? Barns delaktighet har en kort historia. Först i slutet av 60-talet började man se barn som individer med behov som andra människor. Barns frågor, vad ville barn få veta, fick utgöra en grund för vad programmen i TV skulle komma att handla om redan under de första TV-åren. Ska man ge barnen det de vill ha eller det de inte vet att dom vill ha? Man säger att ”barn har ju så dålig smak” men Malena Janson menar att smak är något man utvecklar och lovprisar 70-talet som hon kallar den ”Thailändska kulturmetoden” fylld av kryddad kost som t ex Dr Krall, Kalle Vrånglebäck och Den vita stenen satt i jämförelse med det hon kallar 2000-talets kulturella ”bananmos”.

Nu får Lost in Africa äntligen premiär på skolbio i Sverige. Missa inte den nya danska filmen, regisserad av Vibeke Muasya, som nominerats till bästa barn- och ungdomsfilm i såväl Sverige som Danmark.

I Lost in Africa får vi följa med på ett hisnande äventyr när den 11-årige adopterade fotbollsentusiasten Simon åker till sitt ursprungsland Kenya, där han av misstag hamnar vilse i en kåkstad. En fartfylld och spännande film om kulturmöten och rädslan för det som är annorlunda och okänt.

Den 21 November hade filmen exklusiv skolbiopremiär på Bio Rio i Stockholm. 200 elever, i årskurs 5-7, var på plats för att se den nya filmen. ”Bästa skolbiofilmen jag någonsin sett”, berättar en elev. Alla lärare fick med sig Svenska Filminstitutets nysläppta filmhandledning till filmen. ”Barnen blev verkligen gripna av filmen, berättar en av lärarna som var med, det kommer definitivt bli spännande samtal i klasserna”.

Lost in Africa finns att boka som skolbio, och för institutionella visningar, hos FilmCentrum Riks och är en del av deras satsning av importerade skolbiotitlar. ”Det känns mycket roligt att få möjlighet att erbjuda fler barn- och ungdomsfilmer som skolbio, berättar Nils-Thomas Andersson, som är skolbioansvarig på FilmCentrum. ”Filmutbudet för barn och unga är ofta inte så varierat som man önskar, vi behöver fler kvalitativa och bra filmer för mellanåldern”. Håll ögonen öppna för fler skolbifilmer från FilmCentrum. Flera spännande titlar är på gång!

FilmCentrum erbjuder även en fördjupning i filmen Lost in Africa genom sitt temapaket ”Det (o)kända Afrika”. Här får eleverna fördjupa sig i vår bild av Afrika, genom att göra kulturella och geografiska undersökningar om kontinenten. Läs mer om projektet här!

http://viducate.net/background/what-is-video-education.html

Men bäst av allt är kanske att de skribenter som bidragit till boken också är medlemmar i nätverket och bra kontaktpersoner om man vill veta mer om hur arbetet med mediepedagogik ser ut i just det landet eller om man vill ha kontakt för att t ex göra ett studiebesök hos ett filmcenter i Vilnius, en mediepedagogiskt inriktad lärarutbildning i Segovia eller en helt vanlig förortsskola i ett rufft London.

Inom ramen för EU-projektet ”Young Baltic Narratives/Yo!BaNa! utvecklades under våren 2011 ett projekt med syfte att lära bättre lära känna den världsberömde filmregissören. Projektledare har varit föreningsmedlemmen Monika Wigren. Läs hennes rapport:  Allas Bergman rapport. Filmad dokumentation

Workshoppen, som äger rum den 19 oktober i samband med konferensen, är inriktad på videoproduktion och interkulturell kommunikation i en pedagogisk kontext. Du hittar mer information och anmälan här:
http://www.mediamanual.at/mediamanual/network/pdf/vienna-summary-EN.pdf

Stipendiet om 5 000 kr kan tex användas till en resa, ett studiebesök, kompetensutveckling eller eget reflektionsarbete. Den 1 oktober är deadline för ansökan med beslut senast den 17 oktober. Passa på och sök!

Läs mer om kriterier och redovising – FOMP-Stipendium.

ordförande Daniel Lundquist

Jag heter Daniel Lundquist och jobbar som festivalproducent på BUFF Filmfestival.

I snart tio har jag på olika sätt arbetat med frågor som rör film och medier, oftast med en koppling till barn och ungdomar. Jag har jobbat på Svenska Filminstitutet med frågor som rör film i skolan, i första hand med två nationella filmpedagogiska projekt kopplade till filmerna Lilja 4-ever och Hip Hip Hora. Jag har jobbat som redaktör på dvoted.net, en nordisk satsning på en webbplats för unga filmare. Jag har gjort flera utredningsarbeten kring film på uppdrag av Filminstitutet och Kulturförvaltningen i Malmö, bland annat en mediepedagogisk plan för Malmö stad. Jag har varit projektledare för en filmklubb för ungdomar.

BUFF har jag jobbat med sedan hösten 2009. Tanken är att de filmupplevelser festivalen erbjuder ska ligga till grund för ett fördjupat arbete med filmernas frågeställningar. Med våra olika seminarier och projekt vill vi inspirera pedagoger och andra att jobba mer med film i skolan. BUFF är en mötesplats för många av landets mediepedagoger och att BUFF nu ingår i föreningen Film- och mediepedagogik känns därför naturligt. BUFF pågår dessutom endast fem dagar per år och genom föreningen Film- och mediepedagogik finns det en arena 365 dagar om året för alla som brinner för film- och mediepedagogiskt arbete.

Jag ser fram emot att som ordförande vara med att utveckla föreningen som nationellt nätverk där olika aktörer arbetar för att inspirera och stärka varandra, men också jobba för att stärka film- och mediepedagogiken i stort.