”Det var jätteroligt. Men lite läskigt. Först blev det mörkt. Sen blev det bio.”

Under tisdagen hölls ett heldagsseminarium på Filmhuset i Stockholm om små barn och rörliga bilder . Dagen hade ett nordiskt perspektiv med föreläsare från Danmark, Finland och Sverige som fokuserade på erfarenheter och forskning kring förskolebarns inlärning med och av rörliga bilder.

Line Arlien-Söborg från Danska Filminstitutet föreläser utifrån korta animerade filmer, producerade med små barn(3-5 år) som målgrupp. Hon visar exempel som Pipungarna och Drengen i kufferten. Små barn förstår film i fragment. Det gör att det är lättare att nå dem med de mindre komplicerade berättelserna. Även Ulla Sundberg, språkforskare på Stockholms universitet, är inne på samma spår. Hon menar att små barn är mer kontextberoende än äldre och vuxna. Det vill säga att det som finns runt om, allt som ger olika slag av sinnesintryck, samspelar med den direkta informationen och ökar möjligheterna till meningsfull förståelse. Hjärnan bryr sig inte om varifrån intrycken kommer men samlar ihop dem åt barnet och samspelar för att ge innehåll till språket. Nya ord och begrepp är ingen additionsprocess utan snarare en organisationsprocess.

Hur skapar man en då situation där en process kan komma igång som ger utbyte och är meningsfull för barnen? Hur får man igång barnens meningsskapande kontextbyggande?

Nils Thomas Andersson från FilmCentrum berättar om ett samarbete med biblioteken där visningar av film för små barn, med hjälp av Popcornsdoft och biljetter, ger känslan av att ”det är precis som på bio”.

Utifrån Filmen Astons stenar gestaltar varje barn sedan hur just deras sten vill bo.

Innan visningen visste många av barnen mycket väl vad höst och vår var men begreppet årstider saknade de förståelse för. Efter att ha sett filmen kunde de formulera känslan och smaken av olika årstider. Det här är ett tydligt exempel på hur film skapar möjligeter för reflekterande samtal och social aktivitet utifrån en delad upplevelse. Helt enkelt språkutveckling i samspel med andra.

Kaarina Nikunen, Universitetet i Tammerfors, föreläser om ”vardagsnivån på barnens medieanvändning”. Hon har forskat om hur barn är aktiva i sin relation till medier och hänvisar till det som Matt Hills kallar Affective play. Det innebär att barn plockar ur figurer ur filmer och andra berättelser och involverar dem i sina lekar IRL. Se dockteatern ovan med inspireration från Harry Potter.

Enligt Maria Taube, intendent och konstpedagog på Moderna museet, är barn ofta bättre än vuxna på att ta till sig konstvideo. Detta kan bero på deras förhållandevis stora erfarenhet av att se på film. Hon visar tre filmer som varit några av de mest uppskattade bland barn hon mött under sina visningar på museet. Hon upplever att barn, till skillnad från vuxna, inte är rädda för tystnad. Något som kan vara viktigt att påminna sig om i rollen som pedagog. Det kan vara bra att våga vara tyst ibland!

Malena Janson, filmvetare på Filmvetenskapliga institutionen i Stockholm, lyfter fram tre viktiga begrepp och problematiserar vad dessa egentligen står för. De tre är barnperspektiv, barns delaktighet och begreppet kvalitet. Är barnperspektiv när man låter barnen vara med, när man låter dem komma till tals eller när man låter dem spela huvudrollen? Barns delaktighet har en kort historia. Först i slutet av 60-talet började man se barn som individer med behov som andra människor. Barns frågor, vad ville barn få veta, fick utgöra en grund för vad programmen i TV skulle komma att handla om redan under de första TV-åren. Ska man ge barnen det de vill ha eller det de inte vet att dom vill ha? Man säger att ”barn har ju så dålig smak” men Malena Janson menar att smak är något man utvecklar och lovprisar 70-talet som hon kallar den ”Thailändska kulturmetoden” fylld av kryddad kost som t ex Dr Krall, Kalle Vrånglebäck och Den vita stenen satt i jämförelse med det hon kallar 2000-talets kulturella ”bananmos”.

I programmet arrangerade föreningen ett seminarium med filmpedagogen Fredrik Holmberg
som berättade om den svenskafilmpedagogikens utveckling under titeln ”Sweden: Heaven and Hell”.

Ur programmet:

Media education is young some people say. It is as old as society itself according to others. Some say it is a luxury. It is the most essential knowledge in a democracy others say. It is one thing in a rich country and something quite different in a developing one. Is it a subject of its own, or should it be a part of every subject? We all need this now, some people say. Other things are more important by other standards. Folkets Bio Filmpedagogerna describes the history of media education in general from a Swedish horizon. What has made it complicated, rewarding, difficult, easy or sometimes even impossible to promote? What parts do education, research, culture, politics or even common sense play when it comes to media education? We suggest a solution to our troubles in today´s media situation.

Fyra av medlemmarna har skrivit ner sina intryck och ni kan läsa de här.

Ina Alms rapport

Victor Lindgrens rapport

Eva Wastessons rapport

Jolanta Wadensjös rapport

- Medierådet vill med detta initiativ underlätta för föräldrar och andra vuxna att lära sig mer om barns och ungas liv på nätet, dvs. ”att hänga med”, säger Ann Katrin Agebäck, kanslichef på Medierådet.

Ett litet axplock av höstens olika konferenser och film- och mediepedagogiska evenemang…

x

2nd European Forum for Video Education “video and active citizenship” äger rum i Berlin 1-2 oktober. Forum for video education arrangeras av EU-nätverket Viducate och är tänkt som en mötesplats för erfarenhetsutbyte med både praktiskt och teoretiskt fokus. Programmet, som finns HÄR liksom anmälningsformulär, rymmer föreläsningar, diskussioner och på lördagen presentation av ett antal projekt som genomförts runt om i Europa.

Den 21-23 oktober är det dags för Digital Storytelling dialogue i Helsingborg. På Dunkers kulturhus handlar de två dagarna om digitalt berättande med inspirerande seminarier, paneldiskussioner, workshops och visning av digitala berättelser från Norden. Mer information och anmälan finns HÄR

MCL 2010, Media Literacy Conference, äger rum i London den 19-20 november och vänder sig till mediepedagoger, lärare, forskare och skolutvecklare i allmänhet. Läs mer och registrera dig HÄR

Media and learning i Bryssel den 25-26 november vänder sig till såväl praktiker som beslutsfattare och vill lyfta fram den senaste utvecklingen och användningen av medier inom undervisning och utbildning. Arrangör är MEDEA som också delar ut priset MEDEA Awards och som tidigare år vunnits av svenska skolor. Anmälan och program HÄR

Riksföreningen Folkets Bios barnfilminköpare, Rose-Marie Strand, inledde dagarna med en föreläsning där hon diskuterade svårigheterna att köpa in och nå ut med kvalitetsfilm för barn. Hon utgick från den aktuella topplistan över de mest sedda filmerna och konstaterade att det finns ett allt större behov av att erbjuda en ökad bredd av filmer från olika kulturer och språkområden. När barnen själva får välja så väljer de i första hand amerikanska mainstream-filmer. Här spelar det filmpedagogiska arbetet i skola och på fritid en viktig roll för att förmedla en bredare repertoar av filmupplevelser. Även om en stor del av filmutbudet finns tillgängligt på dvd så måste ibland de unga göras uppmärksamma på det utbud som faktiskt finns.

Filmpedagogerna Clara Sjöborg och Anna Söderberg, verksamma vid Folkets Bio i Stockholm, inbjöd sedan till ett samtal om kvalitetsfilm och filmpedagogik. De citerade den kvalitetsdefinition som lanserats av Svenska Filminstitutets grundare Harry Schein i 1963-års filmavtal. Där definieras en films kvalitet utifrån dessa aspekter: en förnyelse av filmens uttrycksmedel och formspråk, angelägenhetsgraden i filmens ärende, intensiteten eller fräschören i dess verklighetsuppfattning eller samhällskritik, graden av psykologisk insikt och andlig nivå, lekfull fantasi eller visionär styrka, episka, dramatiska eller lyriska värden samt den tekniska skickligheten och övriga artistiska komponenter i filmen.

Lasse Svanberg, redaktör för tidskriften Teknik & Människa, har lanserat en något kortare kvalitetsdefinition: ”En kvalitetsfilm är en berättarmässigt generös film som är gjord i ett hederligt syfte och med gott tekniskt handlag.”

Filmprofessor Leif Furhammar har i utredningen ”Bidrag till fri svensk tv-produktion” (SOU 1997:172) ägnat ett par sidor åt att reda ut frågan om vad som kan anses vara kvalitet i tv-bolagens utbud. Under rubriken ”En fråga om kvalitet” pekar han på att den kommersiella medieindustrin definierar kvalitet utifrån en produktions försäljningsvärde, medan public service-bolagen ofta intar en annan hållning, även om det även för public service blivit allt viktigare med höga publiksiffror. Leif Furhammar vill inte ge sig in i en diskussion om ”konst” eller ”smak”, eftersom han anser att det är klassrelaterade begrepp som måste kunna ifrågasättas och utmanas.

Leif Furhammar talar i sin definition om att ett kvalitativt tv-utbud bör rymma ett rimligt mått av formell och/eller innehållslig originalitet, integritet (det vill säga: äga ett rimligt mått av moralisk självständighet), ett beräknat överlevnadsvärde utöver dagsaktualitetens, något att berätta eller förmedla som är av upplevelseintresse för en i sammanhanget rimligt stor publik samt en fungerande form. Leif Furhammar menar att kvalitativa tv-program inte får bidra till att fördomar sprids eller motverka demokratins grundvärden.

Utifrån dessa citat ledde Clara Sjöborg och Anna Söderberg ett intressant samtal som ställde frågan om kvalitet på sin spets. Diskussionen berikades av en rad utmanande filmexempel, allt ifrån ”Den andalusiska hunden” (klassisk konstfilm från 1929 av konstnären Salvador Dalí och regissören Luis Buñuel, skapad i syfte att chockera) till ”Motorsågsmassakern” (klassisk, kontroversiell skräckfilm från 1974 av Tobe Hooper, även den skapad i syfte att chockera, men upphöjd till konstfilm sedan den inlemmats i samlingarna på Museum of Modern Art i New York). Clara Sjöborg och Anna Söderberg redogjorde för Folkets Bios erfarenheter av att distribuera art-house-film och parallellt arrangera föreläsningar för elever och lärare om populärfilmens uttrycksmedel där de i hög grad bejakar den unga publikens filmpreferenser. Utifrån ett pedagogiskt perspektiv kan den mest triviala film- eller medieproduktion ligga till grund för en kvalitativ upplevelse och djupt kunskapsbärande samtal.

Mediepedagogen Helen Egardt presenterade projektet ”Myter förr och nu” som våren 2009 genomförts vid fem gymnasieskolor i Stockholms län. Projektet finansierades av Statens kulturråd (som ville stödja ett läsfrämjande projekt) och Framtidens kultur (som ville stödja ett nyskapande projekt). Helen Egardts roll var att ge stöd och inspiration till den grupp lärare som sedan genomförde projektet tillsammans med sina elevgrupper. Projektet utgick från fem myter som eleverna läste i originalversion, men i svensk översättning. Elevernas uppgift var att undersöka hur dessa myter återspeglas i vår tid genom att finna moderna jämförelsepunkter i reklam och film. De fem texter eleverna arbetade med var myterna om Inanna, Ikaros, Narkissos, Eros och Psyche samt Balders död. Den avslutande uppgiften var att eleverna själva skulle tolka någon av myterna i en egen filmproduktion. Helen Egardt avslutade sin presentation med att visa en hejdlöst rolig film om en modern Narkissos-spegel, som eleverna valt att presentera i form av ett tv-shop-inslag. Projektet blev mycket framgångsrikt och lärarna vid tre av de deltagande skolorna har under läsåret 2009-2010 introducerat projektet för nya elevgrupper.

På kvällen ingick ett besök på Bergsunds Strand 39 där FilmCentrum var värd för ett informellt möte där de olika organisationerna som delar lokal på denna adress presenterade sig. Förutom FilmCentrum så berättade följande organisationer om sin verksamhet: Antirasistiska Filmdagar, CinemAfrica, Film Stockholm, FilmCentrum Stockholm, Riksföreningen Folkets Bio, Tempo Dokumentärfilmfestival och Tidskriften Film & TV.

Kvällen avslutades på Biografen Rio på Hornstullsstrand 3 där Samir Eriksson, teknisk samordnare, och Finn Ericson, evenemangsansvarig, berättade om den nyligen återinvigda biografen och dess unika profil. Biografen har existerat sedan 1943. År 1973 bytte biografen ägare och döptes om till Kvartersbion. Sedan den 1 juni 2008 drivs biografen av Riksorganisationen Folkets Hus och Parker som omskapat biografen till en levande kulturarena med bland annat filmcafé, filmfrukostar, liveoperor, kvalitetsfilm, 3D-bio och filmklubbar. I samband med besöket på Biografen Rio gavs möjlighet att se den aktuella dokumentärfilmen ”Den nya tiden” där Peter Magnusson följer ett antal personer i dagens Sverige, som lever sida vid sida, men ändå i helt olika världar.

Under utbildningsdagarna visades också Stefan Jarls senaste dokumentärfilm ”Underkastelsen” där han frågar hur långt vi är beredda att underkasta oss tusentals oberäkneliga kemikalier – i mat, förpackningar, bekämpningsmedel, livsmiljö – för att få ett bekvämare liv. Stefan Jarl låter i filmen undersöka de gifter som finns i hans eget blod och söker sedan upp 23 forskare och experter som kommenterar den rådande situationen och den framtida utvecklingen. Filmpedagogerna Clara Sjöborg och Anna Söderberg följde upp filmvisningen genom att tillsammans med deltagarna göra en närläsning och en fördjupad analys av filmens visuella form, dramaturgiska upplägg och Stefan Jarls retoriska berättargrepp. Filmen har blivit kontroversiell inom Folkets Bio-rörelsen sedan Stefan Jarl i intervjuer sagt att han inte tycker att filmen ska visas för barn- och ungdomar samtidigt som många lärare och skolor har hört av sig och beställt skolbiovisningar av filmen. ”Det är vi i den äldre generationen som måste städa upp. Det är politikernas sak. Man kan inte göra kommande generationer förtvivlade över ett arv de har fått av oss”, förklarade Stefan Jarl i en intervju i DN den 20 april 2010.

I en serie korta presentationer delade några av föreningens medlemmar med sig av reflektioner och information kring aktuella frågor. Klas Viklund sammanfattade hur film- och mediefrågorna behandlats i förslaget till nya kursplaner för grundskolan som Skolverket lämnat till regeringen den 30 mars 2010. Monika Wigren-Blomquist presenterade hur ett antal skolor i Gotlands kommun under hösten 2010 kommer att testa ett undervisningsupplägg, kallat ”Som Bergman”, som utgår från Ingmar Bergmans konstnärskap. Fredrik Nordbladh redogjorde för de strategier och projekt som Film Stockholm utvecklat för sitt arbete i länets 26 kommuner. Kjerstin Persdotter gav en lägesrapport vad gäller planeringen av konferensen World Summit on Media for Children and Youth som äger rum i Karlstad den 14-18 juni 2010.

Jolanta Wadensjö informerade om det pågående projektet ”Vadå, normal?” som genomförs i anslutning till utställningen ”(O)mänskligt – en utställning om skelettsamlare, rasbiologer och normer” på Forum för levande historia. Utställningen visas på Forum för levande historia och Etnografiska museet i Stockholm året ut, därefter kommer utställningen att turnera i landet fram till 2013. Under läsåret 2010-2011 kommer ett tiotal skolor runt om i landet att arbeta med filmproduktioner i anslutning till detta tema. Sex av föreningens medlemsorganisationer medverkar på ett eller annat sätt i projektet: Film Stockholm. Kulturskolan Stockholm, Film i Västernorrland, Film i Västerbotten, GR Utbildning, Filmpool Jämtland samt ett antal andra regionala aktörer.

I samband med utbildningsdagarna ledde föreningens ordförande Jolanta Wadensjö ett öppet samtal om aktuella föreningsfrågor och föreningens fortsatta inriktning. Jolanta Wadensjö inledde med att redogöra för utfallet den enkät som genomförts bland medlemmarna under 2009. På frågan om vad medlemmarna ansåg vara föreningens främsta mål fanns i enkäten ett brett spektrum av svar:

• erbjuda inspiration och stöd för varandra i form av erfarenhetsutbyte och mötesplatser
• informera och sprida kunskap om film- och mediepedagogisk verksamhet
• förbättra skolors undervisning vad gäller filmpedagogisk verksamhet
• bedriva opinionsbildande verksamhet arrangera fortbildning för medlemmar
• samla och sprida information, tips och kunskap; utgöra en brygga mellan utbildningssektorn och filmbranschen
• organisera och genomföra olika projekt regionalt och nationellt
• fungera som komplement till existerande organisationer; bedriva omvärldsbevakning
• utveckla och fördjupa kopplingar till forskning inom det film- och mediepedagogiska området.

Det är idag uppenbart att föreningen utvecklats, från att ha varit en ekonomisk samarbetsorganisation för en filmpedagogisk webbplats, till ett erbjuda individuella medlemmar ett nationellt nätverk för kontakt och kompetensutveckling. Föreningen har för närvarande 20 institutionella medlemmar (som betalar 5000 kr per år) och 23 individuella medlemmar (som betalar 200 kr per år). Möjligheten att bredda medlemsunderlaget genom att samtliga institutionella medlemmar värvar 25 individuella medlemmar var ur de befintliga regionala nätverk som finns diskuterades. Tonvikten ska i så fall ligga på att erbjuda de individuella medlemmarna (och deras arbetsgivare) tillgång till ett professionellt, nationellt nätverk.

Det är idag uppenbart att föreningen utvecklats, från att ha varit en ekonomisk samarbetsorganisation för en filmpedagogisk webbplats, till ett erbjuda individuella medlemmar ett nationellt nätverk för kontakt och kompetensutveckling. Föreningen har för närvarande 20 institutionella medlemmar (som betalar 5000 kr per år) och 23 individuella medlemmar (som betalar 200 kr per år). Möjligheten att bredda medlemsunderlaget genom att samtliga institutionella medlemmar värvar 25 individuella medlemmar var ur de befintliga regionala nätverk som finns diskuterades. Tonvikten ska i så fall ligga på att erbjuda de individuella medlemmarna (och deras arbetsgivare) tillgång till ett professionellt, nationellt nätverk.

Utbildningsdagarna avslutades med ett studiebesök på Kungliga bibliotekets avdelning för audiovisuella medier på Karlavägen 98 där Ann-Charlotte Gyllner-Noonan presenterade vad som finns i samlingarna, hur man söker information och vilka villkor som gäller för att kunna ta del av materialet. Kungliga bibliotekets avdelning för audiovisuella medier är Sveriges nationalarkiv för inspelat ljud och rörliga bilder. Samlingarna omfattar drygt sju miljoner inspelade timmar. Här finns tv- och radioprogram, biografvisad film, videor, skivor och multimedier och det mesta är sökbart i Svensk mediedatabas, SMDB. Ann-Charlotte Gyllner-Noonan illustrerade sin presentation med att visa utdrag ur de så kallade Husmorsfilmer som producerades under åren 1942 till 1975. De visades på biograf och var den tidens motsvarighet till våra dagars tv-shop. Ur dagens perspektiv är det lätt att se hur filmerna över tid utgör en berättelse om hur allt fler yrkesarbetande kvinnorna kan förenkla hushållsarbetet. När filmerna en gång gjordes och visades betraktades de som triviala reklamfilmer eller demonstrationsfilmer för olika hushållsmaskiner eller vardagsprodukter till hemmet. Idag utgör de ett högkvalitativt material i form av ett titthål in till de ideal och värderingar som präglade ett historiskt förflutet.

Husmorsfilmerna blev en rolig och tankeväckande avslutning på dessa båda utbildningsdagar om kvalitet och rörliga bilder. Alla filmiska uttryck kan ha sin speciella kvalitet.

Redaktionsgäst: Klas Viklund

Kongressen EuroMeduc hölls 21-24
oktober i Bellaria, Italien som
avslutning på en serie konferenser
och seminarier kring Media Literacy,
en av, enligt EU, åtta
grundkompetenser inom
livslångtlärande. Övergripande
information om hela EuroMeduc-
arbetet finns på www.euromeduc.eu

Läs mer om konferensen här…
bellaria 2

Om ungas vardag på nätet

Fotografer: Tanja Smedh & Joakim Olsson

I dagens medievärld talar vi om digitala invandrare och digitala turister. Många av de ca 130 deltagare, mestadels beslutsfattare och pedagoger för barn och unga, kände sig träffade av den formuleringen. Alla är inte uppfostrade på vida webben, många hade ett liv innan www och för alla är inte allting självklart. Därför anordnas Digital turist; en heldagskonferens om barn och ungas medievanor och mediekonsumtion. Genom Mediacenter i Västerbotten fick Skellefteå stå som värd för arrangemanget. Besökarna kom från Västerbotten och Norrbotten, från ca 10 kommuner och stämningen var på topp hela dagen!

Deltagarna minglade runt bland de olika stationerna där unga lärde äldre vad Facebook, Sims, Youtube, Rockband, World of worcraft och bloggar är.

Jonas Linderoth från Göteborgs universitet pratade om det fantastiska och fruktansvärda med World of warcraft.

Dagen avslutades med goda exempel från regionen.

Jag, Victor Lindgren, presenterade webb-baserade klipprogrammet JayCut www.JayCut.com och självklart FilmOmediepedagogiks hemsida!

Marcus Biderholt från Mediacenter Västerbotten pratade om fantasystaffeten: http://fantasystafetten.wordpress.com/

Pär Wretling från Kulturverket Umeå berättade om arbetet med hockeymusikalen ”Penalty Killers”: http://www.youtube.com/watch?v=-mCypnOjDQo&feature=related

Claes Rönnkvist från kulturnätet Skellefteå visade några filmklipp från Förskolan filmar.

Så här såg Förskolan filmar ut i Umeå: http://www.youtube.com/watch?v=EXIDnIU8Lj0

Medierådets turné fortsätter under året genom Sverige. Medverkar gör gymnasieungdomar, forskare och experter. De har alltid ett fullspäckat dagsprogram!

Turneschema: http://www.medieradet.se/Kunskapsbanken/Seminarier/Digital-Turist–en-turnerande-konferens/

Kontaktperson för arrangemanget i Skellefteå var Tomas Svedgård, tomas.svedgard@regionvasterbotten.se

Victor Lindgren

victor@filmivasterbotten.com

Mediekunskap.fi är en del av undervisningsministeriet. En ny publikation, finnish media education policies, presenterades förra året. Letar och letar på hemsidan, men i detta tvåspråkiga grannland finns denna Pdf än så länge enbart publicerad på finska och engelska.